…och varje dag ta sitt kors…

Den här texten skrevs för mer än 8 år sedan. Det är därför möjligt att mina åsikter kring det som skrivits har förändrats sedan dess.

Senaste veckorna har det här med att ta upp sitt kors och följa Jesus varit ett återkommande tema i diverse alster jag lyssnat till och läst. Det har förstås fått mig att fundera lite extra på det. Framförallt får jag för mig att Herren vill lära mig något kring detta. Jag ska försöka att hyfsat kort beskriva var jag befinner mig i tankeprocessen just nu.

Sedan sade han till alla: ”Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och varje dag ta sitt kors och följa mig.Ty den som vill bevara sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall vinna det.Vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen men förlorar sitt liv eller själv går förlorad?
Luk 9:23-25

Det som slog mig idag på morgonen var att Jesus sade detta till lärjungarna långt innan hans försoningsdöd på korset inträffade. Lärjungarna hade alltså inte den förkunskap om detta som vi har, och var därför tvungna att relatera till det här uttalande baserat på sina dåvarande erfarenheter av att bära ett kors. De hade förmodligen alla sett, eller åtminstone hört talas om, en korsfästning och att det vanligen föregicks av att man fick bära sitt kors till avrättningsplatsen, när på ett sätt ens liv redan var slut och helt i händerna på någon annan. De trodde nog därför inte heller att Jesus menade att de (vi) bokstavligen måste korsfästas och och på så sätt dö en fysisk död för att följa honom. Det blir dessutom orimligt när han säger att vi ska göra det varje dag. Jag tror inte heller att han menade att vi ska knyta fast ett stort träkors på ryggen och släpa omkring på, men inte heller att det räcker  att köpa ett litet silverkors och hänga runt halsen, och sen är det bra med det. Jag tror det, som i så mycket annat han sa, handlar om en liknelse. Att bära på ett kors på den tiden betydde att nu är det slut med mig själv och mitt. Jag tror att poängen i det Jesus vill få fram här egentligen ligger i “skall han förneka sig själv…och följa mig”. När Jesus tog på sig sitt kors gjorde han uppenbarligen det inte för sin egen skull. Han levde den delen av sitt liv enbart för andra. För oss och för Fadern. Detta blir ju också tydligt när han i Getsemane trädgård säger :

”Fader, om du vill, så tag denna kalk ifrån mig! Men ske inte min vilja utan din.”
Luk 22:42

Här var Jesus vilja för första gången vad vi kan se inte i överensstämmelse med Faderns, men han valde att lägga ner sitt eget liv och sin egen vilja för att leva för någon annan. Jag tror att det är det Jesus menar med att vi ska förneka oss själva och följa honom. Att vi också säger ”Men ske inte min vilja utan din”. Och fortsättningen av sammanhanget säger ju så tydligt att det är så vi vinner livet; genom att mista det. Om vi försöker bevara vårt liv – leva för oss själva – så kommer vi att mista det (Luk 9:24).

Det jag grubblat mycket kring är hur detta ska uttryckas rent praktiskt. Jag tror att Jesus ger oss svar på detta genom många av sina uttalanden, men de som kommit till mig i slutet är dessa:

Sedan sade Jesus till sina lärjungar: ”Därför säger jag er: Gör er inte bekymmer för ert liv, vad ni skall äta, eller för er kropp, vad ni skall klä er med. Livet är mer än maten och kroppen mer än kläderna. Ge akt på korparna. De sår inte och skördar inte, de har inte förrådsrum eller loge, och ändå föder Gud dem. Hur mycket mer värda är inte ni än fåglarna? Vem av er kan med sitt bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd? Om ni inte ens förmår så lite, varför bekymrar ni er då för allt det andra? Ge akt på liljorna, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. Men jag säger er att inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset, som i dag står ute på marken och i morgon kastas i ugnen, hur mycket mer skall han då inte klä er. Så lite tro ni har! Fråga inte efter vad ni skall äta och dricka, och var inte oroliga. Efter allt detta jagar hedningarna i världen, men er Fader vet att ni behöver det. Nej, sök hans rike, så skall ni få detta också.
Luk 12:22-31

Här säger Jesus att vi inte behöver oroa oss för våra egna liv, för om vi bara litar på honom och lever av honom så kommer vi att få allt det vi behöver, men om vi oroar oss för allt detta jordiska och hur vi och våra liv – med oss själva i centrum – ska kunna utvecklas och bli så bekymmersfria och sköna som möjligt, följer vi egentligen inte honom, utan snarare den här världen och våra egna begär.

Det andra sammanhanget (egentligen två, men snarlika)  är, enligt mig, ännu tydligare:

En av dem, en laglärd, ville sätta honom på prov och frågade: ”Mästare, vilket är det största budet i lagen?” Han svarade: ”Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd. Detta är det största och främsta budet. Sedan kommer ett som liknar det: Du skall älska din nästa som dig själv. På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.”
Matt 22:35-40

Därför, allt vad ni vill att människorna skall göra er, det skall ni också göra dem. Detta är lagen och profeterna.
Matt 7:12

Att verkligen älska Herren av hela sitt hjärta, hela sin själ och hela sitt förstånd och att älska sin nästa som sig själv innebär att man verkligen måste förneka sig själv. För detta är minsann inte möjligt att kombinera med att förverkliga sig själv och att sätta sig själv i centrum.

Jag tror att det är ungefär detta Jesus menar med att förneka sig själv, varje dag ta sitt kors och följa honom. Och förmodligen mycket mer.

20. mars 2014 av Frippe
Kategorier: Efterföljelse, Livet | En kommentar

En kommentar

Lämna en kommentar

Obligatoriska fält är märkta med *