Åksjuk i den och sociala och ekonomiska berg- och dalbanan

Den här texten skrevs för mer än 9 år sedan. Det är därför möjligt att mina åsikter kring det som skrivits har förändrats sedan dess.

De senaste dagarna har jag på nära håll sett och upplevt mer sociala och ekonomiska klyftor än någonsin tidigare i mitt liv. Och verkligen sett rasismens fula ansikte på nära håll. För verkligheten bakom mycket av romernas situation är grundad i en djupt rotad rasism.

Men tillbaka till berg- och dalbanan. Igår lördag 22/6 åkte vi till en bergsby med ca 120 invånare. Läs mer om det här.

image

Dagen efter detta omskakande besök inleddes med ett besök på Impact Church i Oradea. En modern kyrka i västerländsk modell med väldigt hög klass på allt från ljud och bild till gudstjänstordning och lokaler. Buntade biostolar, gratis kaffe och läsk. Fantastisk lovsång med full sättning, och en välformulerad predikant (gissar lite här eftersom jag inte begrep särskilt mycket).

image

Här börjar jag känna av åksjukan rejält. Missförstå mig inte. Jag påstår absolut inte att något i kyrkan var fel. Den kyrkan är dessutom väldigt engagerad i arbetena med de utstötta och fattiga i staden. Problemet var att jag fick enorma problem med att hantera de väldiga kontrasterna. Dessa platser ligger bara någon enstaka mil från varandra.

Senare idag 23/6 åkte vi ut med förnödenheter i form av mat och blöjor till romer, av vilka flera flytt från Ungern. Dessa bor och lever sina liv i utkanten av stadens soptipp. Här blev intrycken mig övermäktiga. Jag kunde inte ta in det. Den kraftiga reaktionen uteblev. Troligen för att det kändes alldeles för overkligt. Som en konstig dröm. Eller teater. Jag kan fortfarande inte förstå att människor i Europa bor och lever så här.

image

Till råga på allt är det förbjudet att bo här så polisen har tidigare i veckan schaktat ner deras hem med bulldozer. Bilden nedan är det som är kvar av några av familjernas tidigare hem.

image

Jag saknar ord för att beskriva alla känslor och intryck. Det måste upplevas. Jag rekommenderar alla som har möjlighet att åka hit för att få  perspektiv på livet.
Att få se dessa människors misär och samtidigt glädjen och tacksamheten i deras ögon över den lilla hjälp vi kunde bidra med gör mig… förundrad.

Slutstationen för den sociala och ekonomiska berg- och dalbanan blev Lotus köpcentrum inne i Oradea då några av deltagarna på resan ville shoppa. 

image

Själv hamnade jag i ett gott samtal över en kopp espresso…
Åksjukan har inte riktigt gått över ännu. Kanske den aldrig gör. Jag vet inte ens om jag vill att den gör det. Oavsett vilket blir jag nog aldrig riktigt den samme igen. Hoppas jag.

24. juni 2013 av Frippe
Kategorier: Allmänt | Lämna en kommentar

Lämna en kommentar

Obligatoriska fält är märkta med *