Min vän Arne

Den här texten skrevs för mer än 8 år sedan. Det är därför möjligt att mina åsikter kring det som skrivits har förändrats sedan dess.

Fick för en dryg vecka sen beskedet att min gode vän, Arne Wonkavaara, inte längre orkade kämpa mot cancern som plågat honom en längre tid. Jag tycker verkligen inte om när sjukdom stjäl liv. Jag vill verkligen att alla människor ska få leva länge och dö gamla, mätta på att leva, som Job uttryckte det.

Jag vill bara skriva ner några rader för att visa min tacksamhet till Arne, för allt han betytt för mig och min familj. Det var till exempel han som tydligt uttryckte att jag skulle sätta in stöten på Carola, vilket jag också gjorde, och fortfarande är evigt tacksam för.

Arnes alltid glada och positiva livssyn är något jag verkligen vill ta med mig. De sista åren träffades vi tyvärr alltför sällan, men de gånger vi sågs minns jag med desto större glädje. Oftast var det på hockey-derbyn mellan Luleå och Skellefteå. Med matchtröjor från varsitt lag drog vi många blickar till oss när vi under en rejäl bamsekram, högljutt uttryckte glädjen i att se varandra.

Sista gången vi möttes minns jag extra. Då fick vi även sitta ner tillsammans och be till vår Herre Jesus Kristus.

Mina tankar går också till hans familj som mist en make, pappa, morfar, farfar, svärfar. Jag ber Gud hjälpa dem i sin sorg.

Jag och min familj kommer att sakna honom. Länge.

13. februari 2014 av Frippe
Kategorier: Personligt | 4 kommentarer

Kommentarer (4)

Lämna en kommentar

Obligatoriska fält är märkta med *